Kärlek är allt vi behöver för att komma överens

Swedish translation of Tim Murray’s “Love is all we need to get along“; originally posted at NYANSERAT.NU

Inbördeskrig gör nationer ”livfulla”. Etnisk homogenitet är tråkigt. Ja det finns blodbad, misär och desperation. Men närhelst det finns andrum mellan striderna, när det är paus i beskjutningen och bombningen, har medborgarna en rad spännande etniska rätter att välja mellan. Under lunchrasterna finns det enighet i mångfalden.

Etniska konflikter bryter enbart ut på grund av en anledning. Problemet är bristande kommunikation, att förstå att vi under ytan allihop bara är människor med samma ambitioner och behov. Vi måste se bortom det ytliga och inse att vi alla är bröder. Gud älskar varenda en av oss, avsett vilket språk vi talar eller vilken tro vi följer.

Vi måste anta samma attityd som den parisiska make som intervjuades på CNN.^[1] Han uppgav att han vägrar att hata terroristerna som mördat hans fru. Att göra det skulle löna ont med ont. Istället kommer han att sträva efter att älska dem. Att omfamna dem. När du gör det, sade han, kommer murarna att rämna. Så om du älskar en våldsam psykopat, och vänder den andra kinden till, kommer han att ge upp sina onda sätt att vara på. Kärlek erövrar hat. Hopp övervinner fruktan. Våld föder våld. Riskera fred, inte krig. Freden börjar med mig. Lev sida vid sida…. Ursäkta om jag glömde någon annan spypåsekliché.

Jag har turen att leva i ett samhälle fullt av människor som de i Paris, människor som den kanadensiske premiärministern Justin Trudeau som efter bombdådet i Boston uppmanade till att sträcka ut en hand till mördarna och hjälpa dem att övervinna sin sociala isolering, vilken är orsaken till deras antisociala beteende. Precis som de gör i Sverige^[2], där ”skräddarsydda integrationsansträngningar” för återvändande jihadister är officiell regeringspolitik.

Gör det, rädda dem från deras utanförskap, och de skulle inte ta till terrorism. En man, en gammal skojare i rullstol med nyzeeländsk accent, gav mig ett typexempel på sådant tänkande. När han hörde mig varna en turist för pumor utanför ett lokalt café, inflikade han kommentaren att pumor inte utgör något hot om (med hans ord) ”vi bara älskar dem”. Samma sak med björnar. Vi kramar träd, så varför inte rovdjur?

Han var en av de många människor som krävde att vi föresättningslöst skulle ta syriska flyktingar till vår ö. Till svar på en fråga om den säkerhetsrisk vi skulle ha ådragit oss, försäkrade nyzeeländaren oss om att ifall det skulle finnas någon terrorist bland dem, skulle jihadisten snart ändra sin inställning när han fick uppleva den medkänsla och omsorg som vårt folk hade att erbjuda.

Så ni ser, multietniska samhällen kan fungera. Det kan finnas harmoni mellan psykopatiska jihadister och liberaler, mellan våldtäktsmän från tredje världen och deras tyska och svenska offer. Som Paul McCartney sjöng; “Ebony and Ivory, live on my keyboard in harmony — why can’t we?” Eller som hans Beatleskollega John Lennons berömda spekulationer; bara föreställ er om det inte fanns några länder (inga gränser heller). Om ändå John var vid liv och kunde se EU idag, då kunde han se sin vackra vision breda ut sig framför honom.

“All you need is love. All you need is love, love. All you really need is love. Dot da da dah….”